Det här är vetenskapskommunikation

[testinlägg]

Från klimatförändring till vaccinationsfrågan vidgas klyftan mellan den vetenskapliga forskningen och den offentliga debatten. Hur ska vi hantera detta? Vetenskapskommunikation bygger på trovärdighet, relationsskapande och dialog. Men förverkligar den dessa strävanden? Och vilka praktiska åtgärder kan leda till förbättringar?

Intervjun med Åsa Romson i Extrakt, där hon knyter samman forskningskommunikation med den praktiska tillämpningen av vetenskapliga rön, har inspirerat till dessa fem förslag till hur vetenskapskommunikation kan utvecklas och förbättras.

1. Skapa rätt incitament

Universitet och forskningsinstitut bör investera i och mäta resultaten av vetenskaplig kommunikation (i motsats till varumärkesbyggande och marknadsföring). Vid en aktuell konferens i USA kunde medverkande forskningsorganisationer inte ens ge ungefärliga siffror på sina investeringar i forskningskommunikation.

Forskningsfinansiärer ska kräva en kommunikations- och engagemangsstrategi för varje ansökan. Den bör granskas mycket noga och utgöra en del av finansieringsbeslutet. Ordet ”spridning” får inte förekomma – det för tanken till lättjefull envägsöverföring av forskning!

Forskare som kommunicerar utanför den akademiska världens vetenskapliga publikationer ska premieras och det ska kunna gynna deras karriärutveckling. En nyligen genomfört studie bland forskare indikerar att ett hinder för vetenskaplig kommunikation är att den inom akademin är undervärderad och rentav betraktas som skadlig för trovärdigheten.

(text från sveriges kommunikatörer)